Många människor som konverterar till Islam har sökt efter ett svar. De vill veta varför vi finns och vad meningen med livet är och Islam är svaret på de frågorna. Men jag sökt inte efter Islam, jag var inte alls intresserad av religion. Det var snarare tvärtom. Jag tyckte alla religiösa människor var hjärntvättade. Jag tyckte att alla religioner var människans påhitt och jag var helt övertygad om att vi människor hade utvecklats från apor, att jorden uppstod genom "big bang" osv. Tänk så fel man kan ha!

Jag är uppväxt i en vanlig svensk familj med mamma, pappa och två yngre systrar. Varken mamma, pappa eller någon av mina syskon är troende. Kanske som de flesta familjer i Sverige, ingen har någon direkt tro på just en gud men en tro på en högre makt. Jag kan inte minnas att ordet gud ens nämnts hemma av mamma eller pappa, inte heller av någon annan släkting. Kanske att vissa i min familj eller i min släkt tror på Gud eller en högre makt men det har aldrig varit något som man pratat om.

Jag var 20 år när jag konverterade. Det var i början på hösten 2006, en helt vanlig dag och jag var på väg till mitt jobb för att jobba mitt arbetspass. När jag väl kommer till jobbet så sätter jag mig vid min dator och surfar lite innan mitt pass ska börja. Jag minns inte varför eller hur, men plötsligt satt jag inne på en hemsida om Islam [Islamguiden faktiskt!]. Jag satt där och började läsa en artikel som handlade om Koranen och vetenskap. Så läste jag en koranvers [den svenska tolkningen]. När jag läste den var det som om hela mitt liv rasade samman och snurrades runt inom mig. Allt blev så klart och tydligt, som om jag gått blind hela mitt liv men nu kunde jag plötsligt se! Jag satt bara och tänkte att det här är sant, det här är sant! DET HÄR ÄR SANT! Det var en helt otrolig känsla. Efter att Allâh, öppnat mitt hjärta för sanningens religion Islam så började jag läsa mer om Islam.

I början, både innan och efter jag blev Muslim, gick jag till biblioteket för att hitta böcker om Islam men det var verkligen helt värdelöst. Böckerna som finns på biblioteket är oftast skrivna av icke-muslimer och man märker att informationen oftast är felaktig eller vinklad efter deras egna åsikter om Islam. Jag ville läsa böcker om Islam som en Muslim skrivit. Jag hade lärt känna några Muslimska systrar och de gav mig tips på bra hemsidor att läsa om Islam. Nackdelen med att läsa på Internet om Islam är att det tyvärr finns många hemsidor om Islam där de står mer lögner och påhitt om Islam än sanning om Islam. Så jag läste endast om Islam på de hemsidor jag fått tips om av andra praktiserande Muslimer, bl.a. Islamguiden.

Jag blev bara mer och mer övertygad att Islam är sanningen och efter ca en månad så sa jag shahada [trosbekännelsen] och blev muslim! Alhamdulillah!

Min familj fick en mindre chock när jag berättade. Jag valde att börja med slöjan bara några dagar efter jag blivit Muslim och det var svårt för min familj och vänner att acceptera min slöja. Min mamma och pappa tog det hårdast men deras reaktioner är inte konstiga för de hade absolut ingen kunskap om Islam. Det enda de visste om Islam vad i princip att muslimska kvinnor har sjal. Resten av deras kunskap om Islam hade de fått från nyhetstidningar, tv, radio osv. När jag berättade för min mamma trodde hon att jag skämtade med henne och började skratta, men sen slutade hon skratta ganska fort när hon förstod att jag inte skämtade. När jag berättade för min pappa hade jag slöja på mig och när han såg mig komma med slöja började han försöka dra av mig den. Min pappa sa till mig att det var helt okej för honom att jag var muslim så länge jag inte visade det, utan att jag endast skulle ha min tro i hjärtat. Men det motsäger vad Islam är, för Islam är en religion man praktiserar i alla aspekter av sitt liv.

Under det första halvåret var det mycket bråk och diskussioner mellan mig och min familj. Det svåraste för min familj var att acceptera mina Islamska kläder. Jag började med fulltäckande hijab [man täcker hela kroppen utom ögonen] ett halvår efter att jag konverterat till Islam. Min familj hängde inte riktigt med och de förstod inte varför. Vid den tiden var min familj inte så positiva eller trevliga mot mig. Min mamma kastade ut mig hemifrån mitt i natten, både mina föräldrar hotade mig, vi hade långa och många samtal osv. Min pappa trodde att jag hade blivit bortgift emot min vilja och att det var därför som jag hade blivit Muslim. De tyckte att jag var hjärntvättad och trodde att jag hade gått med i en sekt. Jag fick börja från grunden med att försöka förklara mer om Islam för dem och att detta är mitt eget val. Idag när jag tänker tillbaka på den här tiden så minns jag mycket tårar och bråk. Men jag klandrar absolut inte mina föräldrar. De var oroliga och visste inte hur de skulle hantera den här situationen och jag tror att det här är någonting som de flesta konvertiter går igenom när de blir Muslimer.

Det gick långsamt för dem att acceptera mitt val men idag har min familj accepterat att jag är Muslim, alhamdulillâh. Min mamma stöttar mig och vår relation har faktiskt blivit mycket bättre än den var innan jag blev Muslim. Men min pappa har fortfarande lite svårt med att jag är Muslim, men vi får bättre och bättre kontakt igen. Mina systrar reagerade inte så mycket utan de var som vanligt emot mig, det var lättare för dem att acceptera att jag var Muslim och att jag hade slöja och sedan när jag började med fulltäckande hijab.

Första gången jag kom till mitt jobb med slöja tittade de på mig som om de sett ett spöke. En av tjejerna som jobbade där satt bara och stirrade på mig och vågade till sist fråga "Behöver du prata med någon?" Jag bara skrattade och sa att det behövde jag verkligen inte. Min chef hade aldrig några problem med att jag började med slöja. Jag fick ta kopiator-rummet som bönerum. Många kom med frågor både varför jag hade blivit muslim och frågor om Islam. Vissa, speciellt de äldre som jobbade där, tyckte det var jätte hemskt att jag blivit muslim och inte längre ville visa mitt hår. När jag började med ansiktsslöja blev de flesta ganska chockade. Men jag blev själv förvånad över hur bra de tog det, både de äldre och yngre. Min chef tyckte däremot inte detsamma, hon ville inte att jag skulle ha den. Jag var borta från jobbet en vecka, sedan ringde min chef och sade att jag får jobba med hela min slöja. Att sparka en person pga. av religiös klädsel är inte tillåtet i Sverige. Så till slut fick jag jobba med ansiktsslöja.

En utav mina starkaste minnen från perioden jag arbetade där var kommentaren från min chef. Det var precis i början när jag hade börjat använda niqaab. Under arbetsdagen pratade man mycket i telefon, så när jag pratade med min chef angående att jag hade börjat med niqaab sade hon till mig att, "det kommer låta som om du står i en konservburk när du pratar"... ? Jag minns att jag blev mest arg på henne när hon sa så, men idag skrattar jag bara åt det. Människors fördomar har verkligen inga gränser.

Det som var jobbigt för mig efter att jag blev Muslim var reaktionerna från min familj. Det är det enda som jag tyckte var svårt ibland. Det finns så mycket positivt med att jag blev Muslim, men det som är viktigast är att jag förstår varför jag lever, syftet med mitt liv. Det finns så mycket att läsa om Islam att man kan studera Islam hela sitt liv utan att ha lärt sig allt. Jag tycker att man lär sig respektera att en kvinna är en kvinna och hon är perfekt så som hon är. En kvinna ska inte behöva vara som en man för att vara värd någonting. Islam lär oss att män och kvinnor är olika skapta, vi ser olika ut men vi är lika mycket värda. Islam lär mig att djur har rättigheter över dig. Man får inte slå eller behandla djur dåligt. Allâh som har skapat oss känner oss bäst, och skulle Allâh ge oss en religion som inte passar till människans natur? Nej, om du studerar med uppriktighet om vad Islam egentligen är kommer du aldrig hitta något som säger emot människans natur eller karaktär. Religionen Islam är perfekt och det finns inga fel eller misstag i religionen, vad människor gör och praktiserar är en annan sak. Religionen är perfekt men det är inte människorna som praktiserar religionen.

Hela mitt sätt att se på världen, på mänskligheten, på mitt liv, på mina föräldrar, ALLT! Islam har förändrat hela mig, för Islam är en livsstil som både praktiseras i hjärtat och i ens handlingar. Islam har lärt mig både hur jag ska respektera och ta hand om mina grannar till hur jag ska behandla mina föräldrar. Dem viktigaste och centrala punkten är att jag förstår varför jag finns, vart jag har kommit ifrån och vart jag är på väg. Jag frågade mig aldrig innan jag blev Muslim om varför lever jag, varför finns jag? Jag tänkte aldrig över mitt liv eller mitt syfte utan jag levde som en blind robot. Jag sökte inte efter de svar som min själ innerst inne ville få svar på. Vi människor tror ofta att vi är världens herrar. Vi är den mest överlägsna varelse på denna jord och vi tror att vi har svaren på alla frågor. Men dagens vetenskap har inte alla svaren, det finns brister och det spekuleras och dras slutsatser om vad DE SJÄLVA TROR osv... Det finns inga tydliga och klara svar i vetenskapen, utan de svaren finns endast i Islam.

//Er Syster i Islam