Det finns mycket saker som många människor säger för att ursäkta sig själva för att inte lyda Allâhs och Hans Sändebuds befallningar: "Reglerna är för svåra, detta är svåra tider, jag har inte blivit vägledd än..." och andra exempel så som dem givna ovanför. En annan sak som de säger är: vi är rädda för människor! De fruktar människor, men Allâh förtjänar mer att vara fruktad. Är inte Han Den som säger till oss:

" so fear them not, but fear Me." [al-Maa'idah 5:3]

"Therefore fear not men but fear Me." [al-Maa'idah 5:44]

Är det inte en form av Shirk för en person att frukta andra som han fruktar Allâh eller till och med mer?

Mu'aawiyah skrev till 'Aa'isha Umm al-Mu'mineen [må Allâh vara nöjd med henne] och sade, "Skicka ett brev till mig och ge mig råd, kortfattat." Så 'Aa'isha [må Allâh vara nöjd med henne] skrev till Mu'aawiyah, "Frid vare med dig. Jag hörde Allâhs Sändebud [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] säga, den som söker efter att behaga Allâh genom att göra människor arg, Allâh kommer att skydda honom från människorna; den som söker efter att behaga människor genom att göra Allâh arg, Allâh kommer lämna honom till människorna. Frid vare med dig." [Återberättad av at-Tirmidhi, 2414]

Människor kommer på många löjliga skäl för att inte implementera Allâhs befallningar och Hans Sändebud, i ett försök att komma på ursäkter så att de inte kommer känna sig skyldiga, och för att kunna rättfärdiga det som de gör genom att säga att de är under press eller genom att feltolka saker för att passa dem själva. Ibn al-Qayyim [må Allâh vara barmhärtig med honom] sade, bemötande det:

Ingen har någon ursäkt vilken det än är för att inte lyda Allâh och gå emot Hans befallningar när han känner till dem och är kapabel att göra det som han är befalld och undvika det som är förbjudet. Om det [verkligen] fanns en ursäkt, skulle han inte förtjäna att bli straffad eller klandrad, vare sig i denna värld eller i nästa liv. [Madaarij al-Saalikeen , 1/189]

Vissa människor använder Shaytaan som en ursäkt. Vissa människor använder al-qadaa' wa'l-qadar [gudomligt öde] Detta är den värsta sorten av ursäkter.

Allâh förenade utsmyckningarna av denna värld och synd till shayaateen, som Han sade:

"and Shaytaan (Satan) made fair-seeming to them that which they used to do" [al-An'aam 6:43]

"And so to many of the Mushrikoon (polytheists) their (Allaah's so-called) ‘partners' have made fair-seeming the killing of their children" [al-An'aam 6:137]

Detta motsäger inte aayahn:

"Thus We have made fair-seeming to each people its own doings" [al-An'aam 6:108] -

därför att när detta är kopplat till Allâh, betyder det att det är frågan om al-Qadaa' wa'l-Qadar [gudomligt öde], men när det är kopplat till Shaytaan betyder det att han är medlet genom vilket det händer. Dessutom, när synder görs attraktiva, är detta ett straff för dem att de gillar och accepterar det som Shaytaan gjort ansenligt för dem. därför att straffet för sayi'aat [dåliga handlingar] är mer dåliga handlingar, och belöningen för hasanaat [goda gärningar] är mer goda gärningar.

Vad som menas med att använda al-qadar som en ursäkt motsäger idéen om att ångra sig, och det är inte alls en acceptabel ursäkt. I vissa rapporter är det förklarat att om en person begår en synd, och sedan säger, "O Herre, detta var Ditt öde och detta är vad Du föreskrev för mig," Allâh säger, "Du gjorde detta, du förtjänade det, du ville det och du strävade efter det, och Jag kommer att straffa dig för det." Om han säger, "O Herre, jag gjorde orätt och jag felade och jag bröt mot bestämmelserna," Allâh säger, "Jag bestämde det och föreskrev att det skulle hända, och Jag kommer att förlåta dig för det." Om han gör en god handling och säger, "O Herre, jag gjorde det och jag gav i välgörenhet och jag bad och jag matade andra," Allâh kommer att säga till honom, "Jag hjälpte dig och Jag vägledde dig." Och om han säger, "O Herre, Du hjälpte mig och stödde mig och välsignade mig," Allâh kommer att säga, "Du gjorde det och du ville det och du förtjänade det."

Så det finns två slags ursäkter: de som i vilka en person inte erkänner att han hade fel - vilket motsäger ideen om att ångra sig, och de som i vilka en person erkänner att han hade fel - vilket gör ångern fullständig. [Madaarij al-Saalikeen, 1/184]

Vissa människor kan ha någon slags ursäkt, men den är väldigt obetydlig och den kommer inte att vara till mycket användning om de vill använda den ursäkten inför Allâh. Om du vill veta hur giltig en ursäkt är, fråga dig själv, kommer detta att vara till någon nytta för mig inför Allâh? Och frukta

"The Day when their excuses will be of no profit to Zaalimoon (polytheists, wrongdoers and disbelievers in the Oneness of Allaah). Theirs will be the curse, and theirs will be the evil abode (i.e. painful torment in Hell-fire)" [Ghaafir 40:52]

Varje person vet bäst om sig själv och om hans ursäkt är äkta eller falsk. På Domedagen kommer alla saker att bli tydliga, som Allâh säger:

"Nay! Man will be a witness against himself [as his body parts (skin, hands, legs) will speak about his deeds], Though he may put forth his excuses (to cover his evil deeds)" [al-Qiyaamah 75:14-15]

What will your excuse be tomorrow before Allâh? av Shaykh al-Munajjid
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.