Ibn al-Qayyim [må Allâh vara nådig med honom] sade:

"Och jag var en gång med Shaykh al-Islâm Ibn Taymiyyah när han bad fajr. Han satt efteråt och ihågkom Allâh tills middagstid, och vände sig till mig, och sade: "Detta är min näring. Om jag inte får denna näring, kommer jag inte ha någon energi." eller någonting till denna effekt. Och han sade till mig en gång: "Jag slutar aldrig med att göra dhikr förutom med intentionen att spara min energi för att vila mig själv för att kunna förbereda för med dhikr." eller någonting liknande dets mening.

Och det finns inget tvivel om att hjärtat blir rostigt precis som koppar, silver etc. blir, och det blir polerat med dhikr, eftersom dhikr kommer rena det tills det lämnas lika skinande som en spegel. Om det lämnas, blir det återigen rostigt, och om du ihågkommer Allâh, blir det återigen polerat.

Och hjärtat blir rostigt på grund av två saker: tanklöshet och synd, och det blir polerat med två saker: ånger och dhikr. Så, den som är mer tanklös kommer att ha mer rost på hans hjärta, och mängden av rost kommer att vara i enlighet med hur tanklös han är. Om hjärtat blir rostigt, kommer dens ägare inte att kunna se saker för vad de är. Så, han kommer att se lögn som sanning och sanning som lögn, därför att när rosten byggs upp, orsakar det en dimma som hindrar honom från att se saker som de är. Så, om rosten byggs upp och svartnar ner hjärtat, blir hans förståelse och uppfattning förstörd, han kommer inte att acceptera sanningen som sanning, och kommer inte att avvisa lögner som lögner. Detta är den största formen av straff som kan drabba hjärtat.

Allt detta härstammar ifrån tanklöshet och att följa ens lustar, eftersom de släcker ljuset av hjärtat och förblindar det:





'al-Wâbil as-Sayyib' s. 37
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.