Läraren av våra lärare [Referens till Imam al-Albani, som var en student till Shaikh Muhammad Raghib At-Tabbakh], den stora lärda och historiken, Shaikh Muhammad Raghib At-Tabbakh [rahimahullah], nämnde följande berättelse i hans bok "I'lam an-Nubala bi-Tarikh Halab ash-Shuhaba" [7/231]:


"Shaikh Ibrahim Al-Hilali Al-Halabi - en rättfärdig och nobel lärd - reste till Al-Azhar Universitetet i sökandet efter kunskap. Medans han sökte kunskap, blev han väldigt fattig och han brukade försörja sig genom välgörenhet. En gång, passerade flera dagar förbi och han fann ingenting att äta, så han blev extremt hungring.

Så han gick ut ur hans rum på Al-Azhar för att fråga efter några bitar mat. Han hittade en öppen dörr från vilken en underbar doft av mat kom ifrån. Så han gick in genom dörren och fann sig själv i ett kök utan någon annan person omkring sig. Där fann han en liten bit av lockande mat, så han tog en sked och doppade den i maten, men när han lyfte den till hans mun, höll han tillbaka sig själv från att äta det, eftersom han insåg att han inte hade fått tillåtelse att äta från det. Så han lämnade det och återvände till hans rum i sovsalarna av Al-Azhar, fortfarande hungrig och utsvulten.

Men inte ens en timme hade passerat, förrän när en av hans lärare tillsammans med en annan man, kom in i hans rum. Och hans lärare sade till honom, "Denna nobla man har kommit till mig sökandes efter en student av kunskap att välja för att gifta sig med hans dotter, och jag har valt dig åt honom. Så res dig upp och kom med oss till hans hem där vi kan fullfölja äktenskapskontraktet mellan dig och hans dotter och du kan bli en del av hans hushåll." Så Shaikh Ibrahim kämpade för att komma upp på fötterna, och lyda befallningen från hans lärare och gick med dem. Och skåda, de tog honom till exakt samma hus som han hade varit vid, och som han hade gått in i och doppat skeden i maten!

Så när de satte sig ner, gifte flickans pappa henne till honom och maten togs fram. Det var samma mat som han hade lagt skeden i tidigare och som han hade lämnat. Men nu åt han av den och sade till sig själv, "Jag höll tillbaka från att äta det när jag inte hade något tillstånd, men nu har Allâh gett mig denna mat med tillstånd."

Efteråt, gick denna rättfärdiga fru tillbaka med honom till Halab, efter att han hade avslutat hans studier. Och hon födde rättfärdiga barn åt honom."


Så, detta är frukten av tålamod och detta är resultatet av taqwa, som Allâh säger:

Men för de som är brådskande - de som inte skiljer mellan sanning och falskhet, sökandes efter det transitoriska fåfängligheterna av detta världsliga liv - de kommer aldrig att uppleva någonting förutom smärta och sorg i deras hjärtan, för de kommer aldrig att uppnå det världsliga livet eller uppnå Religion. Det är på grund av att de glömde - eller kanske försummade - Allâhs ord:

För de som är tålmodiga och stabila och har Taqwa, de kommer vinna övertaget i detta liv och ära och heder med deras Herre på Domedagen. Och Allâh säger: