Medans vi alla följer attackerna på våra bröder och systrar i Gaza med stigande ilska, så är det nödvändigt att komma ihåg ett grundläggande teologiskt begrepp med varje död kvinna eller barn si ser liggandes i spillror på TV: Vår fiendskap emot denna förbannade nation bör först och främst vara på grund av deras kufr. Deras förseelser emot Allâh och Hans Profeter sedan börjar av deras miserabla existens väger långt mycket mer i ondska och uselhet, alla bomber, missiler, dödande, svält, och förvisningen de plågat oss med sedan 1948.


När man tittar igenom deras historia, finner man äcklande exempel efter exempel av envishet, förkastelse, och hån av Allâhs tecken. Vid Allâh, varje gång jag går tillbaka och läser deras tragiska berättelser med Profeten Mûsa, skakar jag fortfarande på huvudet över hur en grupp kan vara så fylld med en sådan envis misstro trots närvaron av en riktig levande Sändebud av Allâh i deras mitt. Och det är under en sådan reflektion att man förstår Profeten Muhammads [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] ord, ”Ett glatt budskap sju gånger till den som tror på mig utan att se mig.”

Ibn al-Qayyim sade,

”Muhammad bin Ishaq återberättade att när Mûsa återvände till hans folk och såg hur de dyrkade kon och sade till hans bror och as-Samiri vad han sagt, och han brände kon och kastade den i floden, så valde Mûsa sjuttio utav deras bästa män och sade, ”Gå till Allâh och ångra er till honom för det som ni har gjort, och be Honom att ångra för de ert folk som ni lämnat kvar. Så, fasta och rena er själva och era avsikter.” Så, han gick ut med dem till Berget Sinai för ett möte han gjort med hans Herre, och han närmade sig aldrig hans Herre utan Hans tillstånd. Så, de sjuttio männen sade till honom, ”O Mûsa, be din Herre för oss att få höra Hans Tal.” Han sade, ”Jag ska göra det,” och när Mûsa närmade sig berget skuggades han med moln tills de överväldigade hela berget. Han gick närmare och steg in i berget, och sade till hans folk, ”Kom närmare.” När Mûsa pratade med hans Herre, brukade hans ansikte vara täckt med ett sådant bländande ljus att ingen människa kunde titta på honom.” Så, en barriär placerades mellan honom och hans folk, och de närmade sig tills de steg in i området som var täckt av molnen. De föll ner i nedfallandet [sujod] och hörde Allâh Tala till Mûsa, utfärdade befallningar och förbud. När Allâh var klar med det, avlägsnade Han molnen runt Mûsa, och Mûsa kom ut till dem och de sade till honom, ”Vi kommer inte att tro på dig förrän vi ser Allâh ute i det öppna!” Så, en ljusblixt träffade dem, och alla dog.” [‘Ighathat al-Lahfan’ 2/306]

Föreställ dig, detta var tillståndet av de sjuttio bästa männen från Israel!

Ibn al-Qayyim fortsatte några sidor senare,

”När de blev presenterade med Torah, accepterade de inte den trots det faktum att de personligen hade bevittnat de tecken som de hade bevittnat. Så, Allâh befallde Jîbrîl att rycka upp ett helt berg och hålla det över deras huvuden, och säga till dem, ”Om ni inte accepterar den, så kommer jag kasta det här på er.” Så, de accepterade den ovilligt och Allâh sade, ”And when We raised the mountain over them as if it had been a canopy, and they thought that it was going to fall on them, We said: “Hold firmly to what We have given you, and remember that which is therein so that you may fear Allah and obey Him.” [al-A'raf; 171] [‘Ighathat al-Lahfan’ 2/311]

’Abdullâh bin Wahb sade att Ibn Zayd sade, ”När Mûsa återvände från hans Herre med Skrivtavlorna sade han till Israeliterna, ”Dessa Skrivtavlor innehåller Allâhs Bok och Hans befallningar som Han har beordrat er med, likaså Hans förbud som Han har förbjudit er från.” Så de sade, ”Och vem kommer att lyssna på dig? Nej, vid Allâh, vi kommer inte acceptera detta förrän vi ser Allâh ute i det öppna, tills Han kommer ut till oss och säger, ”Detta är Min Bok. Så, ta den.” Varför Talar Han inte med oss som Han gör med dig, Mûsa?” En sådan ilska kom från Allâh att en ljusblixt träffade dem och dödade allihop. Sedan väckte Allâh dem tillbaka till liv igen efter att de hade dött, och Mûsa sade till dem, ”Ta Allâhs Bok.” De sade, ”Nej.” Så han frågade dem, ”Vet ni inte vad som precis hände med er?” De svarade, ”Jo, vi dog och väcktes tillbaka till liv igen.” Han sade igen, ”Ta Allâhs Bok,” och de vägrade igen. Så Allâh sände Änglarna att ta ett berg och hålla det över deras huvuden, och säga, ”Vet ni vad detta är?” De sade, ”Ja, Berget Tur.” Änglarna sade, ”Ta Allâhs Bok, eller så kastar vi detta på er.” Så de tog den genom ett avtal.”

I dessa två ovannämnda berättelser kan man inte låta bli att rycka till av genans över det fruktansvärda uppförandet uppvisat med deras Profet, och innan det: Allâh! Detta uppförande kommer trots barmhärtigheten och vänligheten av Mûsa när han tilltalar dem, liksom även Allâhs Barmhärtighet i att ge dem chans efter chans att ångra sig och acceptera det som var så uppenbart och tydligt, till och med väckte dem till liv igen för att fundera över deras överträdelser som de blev dödade för.

Hursomhelst, det slutar inte där.

Denna hädelse kompletterades med deras dyrkan av en gyllene kalv direkt efter att ha sett Röda havet öppna upp sig och svälja Farao, en manifestation av Allâhs Makt!

Det kompletterades med deras anklagelser emot Allâh av att vara dålig och snål, och att Han hade en son!

Det kompletterades med att de tog deras rabbier som herrar bredvid Allâh, och lydde dem i allt som de lagstiftade i motstånd till deras Shari’ah!

Det kompletterades med deras anklagelser mot Profeten Ya’qubs avkomma för olagliga sexuella relationer, så som att Profeten Dawud var produkten av äktenskapsbrott!

Det kompletterades deras anklagelser emot Profeten Lût att han begick otukt med hans två döttrar – medans han var full!

Det kompletterades med deras anklagelser emot Profeten Yusuf av att vara en äktenskapsbrytare!

Det kompletterades med deras anklagelser emot Maryam att vara prostituerad, så att Profeten ’Isa var ett utomäktenskapligt barn!

Det kompletterades med deras anklagelser mot Profeten Sulayman av att vara en magiker, precis som de påstår om Profeten ’Isa!

Och det slutar inte där! Deras attityd gentemot Profeterna och Sändebuden som var sända till dem var inte begränsat till endast förkastelse, förolämpningar, och misstro på deras budskap. Utan deras kokande hat till vad som helst gudomligt ledde dem till det ultimata steget av överträdelser: att mörda Profeter av Allâh! Från Profeterna av Israeliterna upp till vår egen Profet Muhammad [Sallallahu ’aleihi wa Sallam], kombinerade denna förbannade grupp brottet av kufr och brotten av mord och arrogans. Historiskt sett så skryter de över att påstå ha korsfäst ’Isa och med vår egen Profet i deras mitt, så försökte de mörda honom genom att släppa en stenbumling på hans huvud, förgifta honom, förhäxa honom, alliera sig med de icke-troende emot honom, bryta deras avtal med honom och så vidare och så vidare.

Sådan var erfarenheten med av Profeterna och Sändebuden förordnade av Allâh, och vår kärlek för Allâh och Hans Böcker och Sändebud överskrider den kärleken för oss själva, och även den för våra bröder och systrar i tron. Följaktligen, medans den troende känner mod och avundsjuka för hans förtrycka bröder och systrar i Palestina, så skall denna känsla vara förstorad flera gånger om för vår Herre, Bok och Profeter så att våra hjärtan brinner av passion med deras prioritet i korrekt ordning…





Och Allâh vet bäst.



Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.