Människan klarar sig inte utan tålamod
Vid varje ögonblick befinner sig en person i en situation där han måste lyda en befallning av Allâh eller där han måste hålla sig borta från någonting Allâh förbjudit eller då han måste acceptera det Allâh förutbestämt eller då han måste tacka (visa tacksamhet) för en välsignelse han fått från Allâh. Alla dessa situationer kräver tålamod, så fram tills döden kan ingen klara sig utan tålamod. Vad som händer med oss i livet är antingen i enlighet med våra önskningar och lustar eller emot dem. I båda fallen så krävs det tålamod. Om en person njuter av god hälsa, trygghet, makt, rikedom och uppfyllt sina fysiska lustar skall han inte anta att denna tid av lättnad kommer att vara för evigt och han skall inte låta sin lycka göra honom arrogant, extravagant eller vårdslös på ett sådant sätt som Allâh inte gillar. Han skall inte hänge all sin tid, pengar och energi till att uppnå fysisk njutning därför att för mycket njutning resulterar i smärta. Han skall se efter vad som berättigat skall betalas till Allâh i zakât och sadaqah, annars kan Allâh ta bort Sin välsignelse. Han skall också avstå från att spendera sina pengar på ett sätt som är harâm och vara förrsiktig med att spendera dem på ett sätt som är makrûh. Allt detta kräver tålamod och ingen kan utöva tålamod vid ett tillstånd av lättnad förutom de som har stark tro [as-siddiqûn].
Det är lättare att ha tålamod i motgångar än vid lätthet.
En av Salaf sade, ”Troende och icke-troende kan båda ha tålamod i motgångar men det är bara människor med stark tro som kan ha tålamod i tillfällen av lätthet.” Därför varnade Allâh oss för fitnah av rikedom, fruar och barn:
”O you who believe! Let not your properties or your children divert you from the remembrance of Allâh. And whosoever does that, then they are the losers.” [al-Munâfiqûn 63:9]
“O you who believe! Verily, among your wives and your children there are enemies for you (i.e. may stop you from the obedience of Allah), therefore beware of them! But if you pardon (them) and overlook, and forgive (their faults), then verily, Allah is Oft-Forgiving, Most Merciful.” [at-Taghâbûn 64:14]
Fiendeskapet som refereras i dessa âyât är inte resultatet av hat och konflikt utan det som resulterar från kärlek och omsorg, det som kan hindra föräldrar från religiösa pliker så som hijrah, jihâd, söka kunskap och att ge sadaqah.
At-Tirmidhî återberättade från Ibn ’Abbas att en man frågade honom [Ibn ’Abbas] om en ayah citerad ovanför [at-Taghâbûn 64:14]. Ibn ’Abbas sade till honom att denna ayah refererar till några män i Makkah som omfamnat Islam men när de ville utvandra för att förena sig med Profeten [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] i Madînah så hindrade deras fruar och barn dem från att göra det. Senare, när de slutligen kom till Profeten [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] och såg att andra redan hade lärt sig väldigt mycket om Islâm så ville de straffa sina fruar och barn. Så Allâh uppenbarade denna vers: ”O you who believe! Verily, among your wives and your children there are enemies for you (i.e. may stop you from the obedience of Allah), therefore beware of them! But if you pardon (them) and overlook, and forgive (their faults), then verily, Allah is Oft-Forgiving, Most Merciful.” [at-Taghâbûn 64:14] At-Tirmidhî sade att denna återberättelse är hasan sahîh.
Hadîthen ”Barn är orsaken till feghet och snålhet” reflekterar hur mycket en människa kan hållas tillbaka i sin strävan efter perfektion och framgång av sin fru och barn. En gång när Profeten [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] höll en khutbah såg han Hasan och Husayn gåendes och snubblande, så han avbröt sitt tal och gick för att plocka upp dem och sade: ”Sannerligen Allâh har sagt sanningen när Han sade: ”… among your wives and your children there are enemies for you (i.e. may stop you from the obedience of Allah).” Jag såg dessa två små pojkar snubbla och jag hade inte tålamodet att fortsätta med min khutbah så jag avbröt och plockade upp dem.” Profeten [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] gjorde så på grund av hans kärlek till barn och genom det satte han ett exempel för sin Ummah att visa barmhärtighet och vänlighet mot barn.
Orsaken varför det är så svårt att ha tålamod vid tillfällen av lätthet är att vi har ett val gällandes hur vi ska bete oss. En hungrig person har bättre tålamod när han inte har tillgång till mat och när mat finns tillgängligt försvagas hans tålamod. På samma sätt är det lättare att kontrollera sin sexuella lust när inga kvinnor finns i närheten.
Tålamod i dyrkan
Vi människor har en naturlig motvilja att utföra handlingar av dyrkan, exempelvis salâh, på grund av vår inneboende lathet. Om en man har ett hårt hjärta och begår många dåliga handlingar, tänker för mycket på fysisk njutning och umgås med människor som inte ihågkommer Allâh kan han knappt utföra sina böner och om han ber så gör han det tankspritt och hastigt.
Under varje steg på vägen behöver människan tålamod för att utföra handlingar av dyrkan. Innan han börjar måste han vara säker på att sina avsikter är korrekta. Han skall kontrollera sin uppriktighet och försöka undvika att visa upp sig när han utför en handling av dyrkan. När han utför en handling av dyrkan måste han försöka att göra det perfekt, att bevara sina avsikter rena och vara fokuserad på syftet med att utföra den handlingen av dyrkan, dvs att behaga Allâh. Efter att man slutfört en handling av dyrkan måste han hålla sig borta från det som kan korrumpera ens dyrkan. Allâh har sagt till oss: ”O you who believe! Do not render in vain your Sadaqah (charity) by reminders of your generosity or by injury.” [al-Baqarah 2:264]. Han skall praktisera tålamod genom att avstå från att erkänna och känna sig stolt over sin dyrkan eftersom detta är mer skadligt än att begå många andra, mer synliga, felaktiga handlingar.
Han skall likväl alltid vara diskret och avstå från att berätta till andra om sina handlingar av dyrkan.
Tålamod i att avstå från att begå dåliga handlingar
Det bästa sättet att hjälpa sig själv att avstå från dåliga handlingar är att bryta alla dåliga vanor och överge dem som uppmuntrar en att begå dåliga handlingar. Vanor har ett starkt grepp över ens beteende och om vanan medföljs av lustar betyder det att det finna två soldater från Shaytân som kämpar emot förnuft och religion, som inte kan stå emot dem.
Tålamod i motgångar och i situationer vi inte kan kontrollera
Prövningar som exempelvis bortgången av någon man håller kär, sjukdom, förlorad rikedom etc delas upp i två typer: motgångar bortom vår kontroll och motgångar som orsakats av någon annan, exempelvis förtal, slag, etc.
När man står inför situationer vi inte kan kontrollera kan människor ha någon av följande reaktioner:
1. man känner sig hjälplös och avlägsen, har panik och klagar.
2. svarar med tålamod, antingen för Allâhs skull eller som ett tecken av mänsklig styrka.
3. accepterar och är nöjd med situationen. Detta är faktiskt en högre nivå än tålamod.
4. acceptera situationen med tacksamhet. Detta är till och med högre än acceptans därför att i detta fall ser personen prövningen som en välsignelse och tackar Allâh för att han får genomgå den.
Problem och motgångar som drabbar en person genom andra kan hanteras med någon av de följande reaktionerna:
1. man kan välja att förlåta och glömma.
2. man kan välja att hämnas.
3. man kan acceptera ödet [qadâ’ wa qadr] samtidigt som man inser att personen som skadade en var en syndare, men Den Som förutbestämt att denna skada skulle drabba honom genom syndaren är inte en syndare. Skadan som orsakas av människor är likt värme och kyla: det finns inget sätt att förhindra det och den som klagar över värme och kyla avslöjar en brist på visdom. Allting som händer, händer genom det förutbestämda [qadâ’ wa qadr] även om det finns många olika sätt och vägar för det att ske.
4. man kan behandla personen som skadade en väl. Denna attityd har många fördelar och förmåner, ingen kan fullt känna till dem förutom Allâh.
Tålamod i situationer vi själva valt med där konsekvenserna av det är utom kontroll
Exempelvis kärlek, som från början kan vara avsiktligt valt men de slutliga konsekvenserna av det är utanför en persons kontroll. Liknande kan man utsätta sig själv för sjukdom och smärta [exempelvis genom att röka eller ta droger] och efteråt är det för svårt att stoppa konsekvenserna och efter att man tagit en stor mängd alkohol är det svårt att stoppa berusningen. Människan bör redan från början praktisera tålamod och avstå.
Ett gott råd.
Han sade, "Genom att utföra alla föreskrivna handlingar av dyrkan, genom att inte fela mot andra, och genom att ångra sig till Allâh."
Sari frågade, "Kan du snälla hålla en föreläsning för mig?"
Den unge mannen sade, "Den bästa föreläsningen som du kan få är genom att titta in i dig själv. Men jag skall säga detta, var lydig mot Allâh när du är ensam, det kommer att gottföra för dina synder, och Allâh kommer sedan att visa upp dig för invånarna av himmlarna."
Från Stories of Repentance av Muhammad Abduh Mughawiri
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Att vara uttråkad av Allâhs välsignelser.
Ibn al-Qayyim sade,
"Från de största synderna som är dolda - och vitt praktiserat - är att tjänaren njuter av en välsignelse som Allâh har välsignat honom med och valt för honom, sedan blir den tjänaren uttråkad av den och söker efter att byta ut den för vad han tror - på grund av hans ignorans - är bättre för honom än det, och hans Herre fortsätter att vara barmhärtig mot honom och hindrar honom inte från denna välsignelse, och Han ursäktar honom på grund av hans ignorans och hans dåliga val som han valt åt sig själv. När han når gränsen i att håna denna välsignelse och hans långtråkighet med den överkommer honom, tar Allâh bort den här välsignelsen från honom. Så, om han får det som han sökte istället för den välsignelsen, och han ser den ofantliga skillnaden mellan vad han tidigare njöt av och vad han nu har fått istället för det, ökar hans oro och ånger och han ber om att få återvända till vad han tidigare hade. Så, om Allâh önskar gott och vägledning för Sin tjänare, tillåter Han honom att vittna om att det han hade var en välsignelse från Allâhs välsignelser över honom, och Han orsakar honom att bli nöjd med den välsignelsen och att tacka Allâh för den. Om hans själ sedan viskar till honom att igen söka efter att byta ut den välsignelsen för någonting annat, gör han istikharah till sin Herre, och istikharahn som den som är okunnig om vad som är bäst för honom själv och okapabel att uppfylla det. Han vänder sina affärer till Allâh, ber Honom att hjälpa honom fatta det bästa beslutet.
Och det finns inget mer skadligt för en tjänare än att bli uttråkad av Allâhs välsignelser, därför att han ser det inte som en välsignelse, och han tackar inte Allâh för den, och han blir inte glad på grund av den. Utan snarare, han nedvärderar den, klagar över den och ser den som en katastrof - allt detta medan den kan vara från de största av Allâhs välsignelser över honom.
De flesta människor har en känsla av fiendeskap emot Allâhs välsignelser över dem, och de förstår inte att denna öppning som Allâh har gett dem faktiskt är en välsignelse, och de utövar den yttersta ansträngningen i att avvisa den och stöta bort den av ignorans och förtryck. Så, hur många är de som Allâhs välsignelser kommer till, och de reser dig för att avvisa och slåss emot den? Och hur många är dem som till vilka välsignelsen kommer till och han strävar efter att stöta bort den och soppa bort den åt sidan av ignorans och förtryck?
Allâh - Den Högste - säger:
"And this is because Allah would not change a blessing that He has blessed a people with unless they change what is within themselves."
[al-Anfal: 53]
'al-Fawa'id'; s. 248
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom
Dina handlingar kommer alltid följa med dig.
"En man hade tre vänner, vissa som var närmare honom är andra. Han blev drabbad av en olycka och mötte den närmaste av de tre till honom och sade, "Den och den olyckan har drabbat mig, och jag skulle uppskatta din hjälp." Han vägrade, så mannen gick till den näst närmaste vännen och sade, "Den och den olyckan har drabbat mig, och jag skulle uppskatta din hjälp." Han sa, "Jag kan följa med dig dit du vill gå, men jag kommer att lämna dig där och komma tillbaka." Så han gick till den tredje vännen och sade till honom, "Jag lider av den och den olyckan, kan du hjälpa mig?" Han sade, "Jag kommer att gå vart du än går och vara vart du än är."
Den första vännen är hans rikedom, vilken stannar med hans familj och inget utav det följde honom [till graven]. Den andra var hans familj och stam, de följde med honom till hans grav och gick sedan tillbaka, och lämnar honom där. Den tredje är hans handlingar, och ens handlingar är alltid med honom vart han än går och existerar vart han än är."
Återberättad av 'Ubaid bin 'Umar, Hilyatu Al-Auliyâ', vol 3, s 269
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Dyrkan är kärlek och vördnad; det är inte besvärligt och svårt.
Vad är visdomen bakom att det inte finns någon viloperiod från dyrkan för män som det finns för kvinnor? Till exempel, vi fastar Ramadan men när vår period kommer så bryter vi vår fasta; vi ber men när vår period kommer eller när vi blöder efter förlossning [nifaas] så ber vi inte.
Prisad vare Allâh.
Dyrkan är inte så besvärligt och svårt att Muslimen behöver en vila från det. Utan det är en handling av kärlek och vördnad till Allâh, må Han vara Upphöjd. Det som motiverar en att göra det är uppriktig kärlek till Allâh och längtan för Honom; Muslimen ödmjukar sig själv i dyrkan inför sin Herre, kallar till Honom, talar till Honom; sätter sitt hopp till Hans barmhärtighet, söker Hans nåd och välgörenhet och närhet till Honom. Den som är som är på detta sätt kommer inte att be om att få slippa denna dyrkan; han kommer bara be om fler tillfällen för dyrkan och lydnad. Han kommer att vara så som Profeten [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] brukade säga, ”Låt oss finna tröst i den – d.v.s. bönen – O Bilaal.”
Ibn al-Qayyim [må Allâh ha barmhärtighet över honom] sade: Det finns inget tvivel om att tjäna Allâh perfekt är en del av perfekt kärlek och perfekt kärlek är sammankopplat till perfektionen av Den Älskade i och för Han själv, därför att Allâh, all pris tillkommer Allâh, är totalt och absolut perfekt i alla aspekter och kan omöjligtvis ha några brister överhuvudtaget. För en person som är såhär, så finns ingenting mer kärt i sådana människors hjärtan än Honom; så länge som deras grundläggande tillstånd och förstånd är friskt är det oundvikligt att Han kommer vara det mest kära för deras hjärtan. Otvivelaktig kärlek till Honom leder till underkastelse och lydnad till Honom, att man söker efter Hans välbehag, att göra sitt yttersta i dyrkan till Honom och att vända sig till Honom. Detta är den bästa och starkaste motivet att göra handlingar av dyrkan. Även om det inte skulle finnas några befallningar eller förbud, ingen belöning eller straff, skulle man göra sitt bästa och hänge sitt hjärta till den sanna Guden. Följaktligen en av salaf sade: Att älska Honom motiverar mig på ett sådant sätt att det är till och med är starkare än Hans befallningar. Och ’Umar sade gällande Suhayb: Även om han inte fruktade Allâh, så skulle han inte vara olydig gentemot Honom…
Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelser vara över honom] brukade stå [i bönen] tills hans fötter blev svullna. Det blev sagt till honom; Gör du detta trots att dina tidigare och framtida synder har blivit förlåtna? Han sade; ”Ska jag inte vara en tacksam slav?”
Allâh är dyrkad och prisad och älskad därför att Han förtjänar det; sannerligen, det Han förtjänar av dyrkan från Sina slavar är något som är bortom deras förmåga och viljestyrka och deras sinnen kan inte föreställa sig det. Ingen av Hans skapelser kan dyrka Honom så som Han verkligen förtjänar att bli dyrkad och ingen kan älska och prisa Honom så som Han förtjänar. Därför sade den bästa, mest perfekta av Hans skapelser, den mest kunniga om Honom, den som var mest älskad för Honom och den mest lydige till Honom: ”Jag kan inte prisa Dig tillräckligt.” Och han [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] sade att hans handlingar inte var tillräckliga för honom att bli räddad, som han sade, ”Ingen kommer att bli räddad pga. sina handlingar.” De sade, ”Inte ens du, O Allâhs Sändebud.” Han sade, ”Inte ens jag, om inte Allâh omfattar mig i Hans nåd och barmhärtighet.” Må välsignelserna och friden från Allâh över honom vara antalet av vad Han skapat i himlen, antalet av vad Han skapat på jorden och antalet mellan dem och antalet av vad Han är Skapare till. Enligt den välkända marfoo’ hadeethen finns det en del av Hans änglar som har gjort sujood till Allâh och aldrig lyft upp sina huvuden sedan de blev skapade [och de kommer förbli så] fram tills Domedagen, och på Domedagen kommer de att säga; ”All Ära tillkommer Dig, vi dyrkade inte Dig som Du förtjänar att bli dyrkad.” Slut citerat.
Miftaah Daar al-Sa‘aadah, 2/88-90
Se också svaret till fråga nr. 49016
Och Allâh vet bäst.
Källa: Islam Q&A, referensnr: 124994
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Enkla handlingar som ger mycket belöning.
“Den som går till moskén och endast önskar att lära sig eller lära ut det som är gott har samma belöning som en pilgrim som fullgjort sin Hajj.” [Tabarani, klassad som saheeh av Albani]
”Den som lämnar sitt hem i ett tillstånd av renhet för att utföra obligatorisk bön kommer få lika mycket belöning som en pilgrim får [när han befinner sig] i ett tillstånd av Ihram [d.v.s. han får en belöning som liknar belöningen för att vara i Ihram under Hajj]. ” [Abu Dawud, klassad som saheeh av Albani]
Så en person bör vara i ett tillstånd av renhet [ha wudhu] när man lämnar sitt hem istället för att göra wudhu [tvagning] i moskén, om man inte måste det.
“Den som ger mat till en fastande person att bryta sin fasta med mottar samma belöning som den fastande personen utan att den fastande personens belöning minskar på något sätt.” [Tirmidhi och Ibn Majah]
”Ståendet av en man i en rad [saff] i Allâhs väg är bättre än 60 år av dyrkan.” [Hakim, klassad som saheeh av Albani]
Detta är överlägsenheten av att stå i en rad, så hur är det då med den som krigar i Allâhs väg i dagar, månader eller år?
”Den som tar posten under en dag och natt [vid gränserna av Muslimska länder där man förväntar att en fiende kan komma] i Allâhs väg får samma belöning som en person som fastar och står i bön under en hel månad och den som dör i ett sådant tillstånd kommer få en kontinuerlig belöning för det och är också belönad med provision och är räddad från al-Fattaan.” [Muslim]
Al-Fattan är straffet i graven.
”Den som söker förlåtelse för troende män och troende kvinnor kommer Allâh skriva en god handling till för varje troende man och troende kvinna.” [Tabarani, klassad som hasan av Albani]
”Den som fastar tre dagar varje månad är lik den som fastar hela tiden.” [Tirmidhi]
Detta stödjs av versen, ”Den som [på Räkenskapens dag] för med sig en god handling skall belönas tiofalt,” [Surah al-An’am]. En dag är lika med tio dagar.
Uttalanden om bönen.
‘Umar sade medans han stod på ett podium, "En man kan ha vitt hår i Islam [dvs. han uppnår en hög ålder medans han är Muslim], trots det har han inte ens fullgjort en bön för Allâh, den Mest Upphöjde!" Han blev frågad, "Varför då?" Han sade, "Han fullbordar inte bönens begärda khushu', allvarlighet och närvaron till Allâh med sitt hjärta." [Al-Ihya 10/202]
Hammad bin Salamah sade, "Jag har aldrig stått upp för bönen utan att föreställa mig att Jahannam [Helvetet] är framför mina ögon." [Tadhkirat al Huffadh 1/219]
Mu'adh bin Jabal gav ett råd till sin son, "Min son! Be bönen av honom som precis är på väg att försvinna och föreställ dig att du kanske aldrig kan be någonsin igen. Den troende dör mellan två goda handlingar, en som han har utfört och en som han hade avsikten att utföra senare." [Sifat as Safwah 1/496]
Bakr al Muzani sade, "Om du vill att din bön ska vara till nytta för dig, säg till dig själv, "Jag kanske inte har möjligheten att utföra en till bön." [Jami` al `Ulum wal Hikam, s 466.]
Al Qasim bin Muhammad sade, "Varje gång jag gick ut på morgonen brukade jag besöka 'Aa'isha radiyAllâhu 'anha [sin moster och Profetens fru Sallallahu 'aleihi wa Sallam] och hälsa på henne. En dag kom han till henne medan hon utförde Duha bönen och reciterade denna ayaah gång på gång, gråtandes och åkallande Allâh,
"So Allah has been gracious to us, and has saved us from the torment of the Fire." [52:27]
Så, jag stod där tills jag kände mig uttråkad, så jag gick till marknaden för att göra någonting och sade till mig själv att när jag avslutat det jag måste göra ska jag gå tillbaka [till ‘Aa'isha radiyAllâhu 'anha]. När jag var klar och gick tillbaka till henne, fann jag henne fortfarande stå i bönen, reciterandes samma ayaah, gråtandes och åkallande Allâh." [Al Ihya 4/436]
Maymuna bin Hayyan sade, "Jag såg aldrig Muslim bin Yasar vända sitt huvud I bönen, vare sig bönen var kort eller lång. En gång när han var i moskén rasade en del utav den och oljudet skrämde människorna som var på marknaden, men han blev inte rädd, han vände inte ens sitt huvud och fortsatte att be." [Az Zuhd by Imam Ahmad s 359]
Dessutom, Maymun bin Mahran sade, "Om en man från Salaf återuppstod bland er idag, skulle han endast känna igen er Qiblah."
maktabah.net
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Hur ska man be de fyra Sunnah rak’ahs av Duhr?
Fråga:
När en person ber de fyra Sunnah rak’ahs av Dohr bönen, innan eller after [de böner som är fard] eller de som är Sunnah efter ‘Asr ska han saga Salaam en gång eller två gånger? [dvs. ska han lägga ihop alla fyra rak’ahs eller be dem två och två?]
Svar:
Prisad vare Allâh
Det är tillåtet att be dem med en tashahhud eller två [dvs. man kan be dem ihop eller två och två], men det är bättre att säga salaam två gånger [att be dem två och två].
Från Fataawa al-Imaam al-Nawawi, s. 51.
Källa: Islam Q&A, referensnr: 4057
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Be likt mannen som...
Det är återberättat att Abu Ayyoob sade att Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] sade,
”När du står för att be, be likt mannen som tar farväl. Säg ingenting som du måste be om ursäkt för. Och ge upp hopp om vad andra människor har.”
Återberättad av Ibn Maajah 4171. Klassad som saheeh av Shaykh al-Albaani i al-Silsilah al-Saheehah 401.
Och det är återberättat att Ibn ’Umar sade att Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] sade,
”Be likt en man som tar farväl, be som om du kunde se Honom, för även om du inte kan se Honom så ser Han dig, och bekymra dig inte över vad andra människor äger så kommer du leva ett rikt liv. Akta dig för handlingar som man behöver be om ursäkt för.”
Återberättad av al-Bayhaqi i Kitaab al-Zuhd (Boken om Asketism) 2/210.
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
"Är jag ensam? Jag är ju med Profeten och hans följeslagare."
Det rapporteras från No'aym bin Hammâd: "'Abdollâh ibn al-Mobârak brukade ofta sittahemma, så han frågades: 'Känner du dig inte ensam?' Han svarade: 'Hur ska jag kunna känna mig ensam när jag är med Profeten (må Allâhs frid och välsignelse vara över honom) [d.v.s. 'jag läser hans ahâdîth'].'"
Följande är också rapporterat från No'aym bin Hammâd: "Det sades en gång till 'Abdollâh ibn al-Mobârak: 'Åh Abô 'Abdol-Rahmân, du sitter ofta ensam hemma.' Han sade: 'Är jag ensam? Jag är ju med Profeten (må Allâhs frid och välsignelse vara över honom) och hans följeslagare.'" Betydelsen: att han läser ahâdîth.
[Ibn 'Asâkir, Târîkh Dimashq, 32/458]
Shaqîq bin Ibrâhîm rapporterar och sade: "Det sades en gång till 'Abdollâh ibn al-Mobârak: 'Varför sitter du inte med oss efter det att vi bett tillsammans?' Han svarade: 'Jag går och sätter mig med följeslagarna och tâbi'în (följeslagarnas elever).' Vi frågade då: 'Och hur kan du sitta med följeslagarna och tâbi'în [då alla är döda]?' Han svarade: 'Jag går och läser bland den kunskap som jag samlat, och då finner jag [dem i] återberättelserna om dem och i deras handlingar. Vad ska jag göra tillsammans med er? Ni sitter bara och baktalar folk.'"
[adh-Dhahabî, Siyar A'lâm an-Nobalâ´, i hans biografi om 'Abdollâh ibn al-Mobârak]
Källa: ifii.bloggspace.se
Är detta din sista bön?
Det är återberättat att Abu Ayyoob sade att Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] sade,
”När du står för att be, be likt mannen som tar farväl. Säg ingenting som du måste be om ursäkt för. Och ge upp hopp om vad andra människor har.”
Återberättad av Ibn Maajah 4171. Klassad som saheeh av Shaykh al-Albaani i al-Silsilah al-Saheehah 401.
Och det är återberättat att Ibn ’Umar sade att Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] sade,
”Be likt en man som tar farväl, be som om du kunde se Honom, för även om du inte kan se Honom så ser Han dig, och bekymra dig inte över vad andra människor äger så kommer du leva ett rikt liv. Akta dig för handlingar som man behöver be om ursäkt för.”
Återberättad av al-Bayhaqi i Kitaab al-Zuhd (Boken om Asketism) 2/210.
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. Baraka Allâhu feekom.
Bönen - Det första du kommer bli frågad om.
Abu Hurayrah återberättade att han hörde Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelser vara över honom] säga,
”Det första som en person kommer att ställas till svars för är sin bön. Om den är korrekt, då kommer alla hans andra handlingar vara korrekt; men om den är korrupt [fel, inte korrekt etc.] då kommer alla hans andra handlingar vara korrupta. Då kommer Allâh ’Azza wa Jall säga, ”Titta – har min tjänare några frivilliga böner?” Om han har frivilliga [böner] kommer de användas för att fylla i de obligatoriska [bönerna]. Sedan kommer de [andra] obligatoriska handlingarna [räknas upp] på samma sätt.”
Book of The End – Great Trials & Tribulations
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. Baraka Allâhu feekom.
Den främsta raden i salah.
Al-Barâ' ibn 'Azib [må Allâh vara nöjd med honom] återberättade att Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelser vara över honom] sade, "Sannerligen så sänder Allâh och Hans Änglar välsignelser över de som står i första raden."
Denna hadeeth är saheeh. Se Shaykh al-Albâni, Saheeh Sunan Abi Dawood nr 618.
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Om man inte kan finna vatten.
Om en person inte kan finna vatten, är det bättre för honom att försena sin bön eller be i början när bönen gått in? Är det bättre för en person som inte kan finna vatten att försena sin bön till slutet av tiden, och hoppas att kunna hitta vatten, eller göra tayammum och be i början när bönen gått in?
Prisad vare Allâh
Der beror på. Det är föredraget att försena bönen till slutet av tiden i två fall:
1. Om han vet att han kommer att finna vatten då är det föredraget att han försenar bönen, men det är inte sagt att detta är obligatoriskt, därför det finns ingen säkerhet att han kommer att finna vatten.
2. Om han tror att det är mest sannolikt att han hittar vatten skall han försena bönen, genom att göra så upprätthåller han en utav de nödvändiga villkoren av bönen, vilket är att tvaga sig själv med vatten, medan att be i början av bönetiden endast är en utav dess dygder.
I detta fall, är det föredraget att försena bönen och tvaga sig själv med vatten.
För det andra är det föredraget att utföra bönen i början av tiden i tre fall:
1. Om han vet att han inte kommer att finna något vatten.
2. Om han tror att det är mest sannolikt att han inte kommer kunna finna något vatten.
3. Om han är osäker och inte är säker på varje sig den första eller andra punkten.
Från Majmoo' Fataawa wa Rasaa'il Fadeelat al-Shaykh Ibn ‘Uthaymeen (må Allâh vara barmhärtig med honom), 11/242.
Islamqa.com, referensnr: 26270
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Vintern - Den troendes bästa årstid.
Det är sagt att vintern är en tid då människor lider av årstidsrelaterad depression, vilket också är känt som "the Winter Blues" eller vinter depression. Hursomhelst, så är det intressant att se hur de tidiga Muslimerna välkomnade vintern, eftersom det är helt tydligt att de såg ett totalt annat ljus i vintern.
Här är fyra sätt som de brukade få nytta ifrån vintern:
1 & 2 - Fasta och Bön
Det är återberättat av al-Haythami i 'Majma' az-Zawa'id' (3/203) med en hasan kedja att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] sade: "Vintern är den bästa årstiden för den troende. Dens nätter är långa för honom att be i och dens dagar är korta för honom att fasta i."
Och Ahmad återberättade i 'az-Zuhd' (s. 118) med en autentisk kedja att 'Umar bin al-Khattab sade, "Vintern är priset av tillbedjarna."
Ibn Rajab al-Hambali sade i 'Lata'if al-Ma'arif' (s. 276):
"Vintern är den bästa årstiden för den troende därför att... Allâh stärker hans utövande under vintern genom att göra dyrkan lätt för honom. Därför att under vintern, så kan den troende fasta under dagen med lättnad utan att utstå hunger eller törst. Dagarna är korta och kalla och därför så känner han inte svårigheterna med fastan...
Gällande att be under natten på vintern på grund av dens långa nätter, så kan man få sin del av sömn och sedan gå upp be senare och recitera allt det som har normalt reciterar av Qur'an samtidigt som han fått tillräckligt med sömn. Så han kan kombinera mellan sömnen som han behöver och den normala mängden recitation av Qur'an som han slutför under en dag. Så han uppfyller intresset av både hans religion och hans kropp bekvämlighet...
Och det var återberättat av Ibn Mas'ud sade, "Välkommen vintern! Välsignelser stiger ner I den, dens nätter är långa att be I och dens dagar är korta att fasta i." Det är också återberättat från honom och al-Hasan, "Vintern är en underbar tid för den troende. Dens nätter är långa för att be i, och dens dagar är korta att fasta i." När det var vinter, så brukade 'Ubayd bin 'Umayr säga, "O människor av Qur'an! Era nätter är nu långa för er att recitera i. Så recitera! Era dagar är nu korta för er att fasta i. Så fasta! Nattbön under vintern är likvärdig fastan under dagen på sommaren." Det är därför som Mu'adh grät på hans dödsbädd och sade, "Jag gråter därför att jag kommer att sakna törsten jag kände när jag fastade, att be på natten under vintern, och sitta knä mot knä med lärda under samlingar av kunskap."
Det var återberättat av Ahmad (4/335) med en autentisk kedja av al-Albani i 'as-Silsilah as-Sahihah' (1922) att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] sade, "Fastan under vintern är det lätta priset."
Ibn Rajab kommenterade på detta I ‘Lata'if al-Ma'arif' (s. 276):
"Och betydelsen av att det är ett lätt pris är att det är ett pris som nås utan någon kamp eller ansträngning eller svårighet. Så, ägaren av detta pris har blivit given det som en tjänst utan någon ansträngning från honom."
3 - Ta hand om de fattiga
Ibn Rajab sade i 'Lata'if al-Ma'arif' (s. 281):
"Att ta hand om de fattiga under vintern och skyddar dem från kylan är en framstående handling. Safwan bin Salim gick ut en kall natt i Madinah nära moskén, och han såg en man med väldigt lite kläder på sig. Så han tog av sig sin kappa och täckte honom med den. Så, någon som bodde i Sham såg i en dröm att Safwan bin Salim hade stigit in i Paradiset med en tröja som han hade gjort. Så han reste till Madinah och sade, "Visa mig vart Safwan är." När han hittade honom så berättade han om drömmen för honom.
Även Mis'ar såg en beduin stå i solen och säga,
Vintern har kommit och jag har inga pengar * Och en sådan sak kan endast hända en Muslim
Människorna har tagit på sig deras kappor * Och det är som om jag är i Makka endast klädd i ihram
Det blev återberättat för en rättfärdig ledare att det fanns en kvinna med fyra föräldralösa barn som inte hade några kläder och var hungriga. Så, han sände en man för att gå till dem och ge dem kläder och mat. Sedan tog han av sig hans ytterkläder och sade, "Jag kommer inte att bära dessa eller värmas utav dem tills du kommer tillbaka och berättar för mig att de fått mat och kläder." Så mannen gick och kom tillbaka och bekräftade för ledaren medans han huttrade i kylan att de hade tagit kläderna och ätit. Efter det så satte han på sig kläderna igen, och at-Tirmidhi återberättade från Abu Sa'id al-Khudri att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] sade, "Den som ger mat till en hungrig troende kommer att bli given mat av Allâh på Domedagen från Paradisets frukter, och den som släcker hans törst kommer att få sin törst släckt från, och den som ger kläder till honom kommer att bli klädd med grönt silke från Paradiset." Och Ibn Abi ad-Dunya återberättade med hans kedja att Ibn Mas'ud sade, "Människorna kommer att bli samlade på Domedagen så nakna, hungriga och törstiga som de någonsin varit. Så, den som givit kläder till någon kommer att bli given kläder av Allâh, den som givit mat till någon kommer att bli given mat av Allâh, den som släckte någons törst kommer att få sin törst släckt av Allâh, och den som hjälpt andra kommer att få hjälp av Allâh."
4 - Ihågkomma verkligheterna av Helvetet
Det är återberättat i 'as-Silsilah as-Sahihah' (1457) att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] sade, "Helvetet klagade till dens Herre, och sade, "Delar av mig har konsumerat andra delar." Så Han tillät den två andedrag av utandning: en på vintern och en på sommaren. Gällande dens vinter andedrag, så är det den bittra kylan, och dens andedrag på sommaren är den extrema hettan."
Ibn Rajab sade i 'Lata'if al-Ma'arif (s. 282):
"Och från vinterns fördelar är att den påminner en om den extrema kylan av Helvetet och pushar en att söka skydd från den..."
Zubayd al-Yami vaknade en natt för att be. Så han gick emot skålen med vatten som han tvättade sig med och satte ner hans hand och märkte att vattnet var så kallt att det nästan frusit. Detta påminde honom om den extrema kylan i Helvetet, och han tog inte bort sin hand från skålen förrän han senare vaknade till och hans tjänare fann honom på detta sätt. Hans tjänare sade, "Vad gör du, herre? Varför bad du inte under natten som du brukar göra? Varför sitter du här på detta sätt?" Han svarade, "Jag satte ner min hand i denna skål och rörde vid det kalla vattnet, och jag blev påmind om den extrema kylan i Helvetet. Vid Allâh, jag kände inte strängheten av dens kyla tills du kom alldeles nyss. Så, gå och berätta inte för någon om detta tills jag dör." Och ingen visste om denna händelse tills han hade dött, må Allâh vara Barmhärtig med honom, och det är nämnt i den autentiska hadithen: "Helvetet klagade till dens Herre, och sade: "Delar av mig har konsumerat andra delar." Så Han tillät den två andedrag av utandning: en på vintern och en på sommaren. Gällande dens vinter andedrag, så är det den bittra kylan, och dens andedrag på sommaren är den extrema hettan."
...Hur ofta kommer vintern och sedan sommaren * Och våren går och hösten kommer;
Och vi går från varmt till kallt * Och svärdet av undergång höjs ovanför ditt huvud;
O du som är obetydlig i denna värld * tills när kommer förhalningen bedrar dig?
Du som söker det tillfälliga, tills när * Kommer ditt hjärta att vara upptagen med det tillfälliga?
Konstig är den som förnedrar sig själv för denna värld * Samtidigt som en bit bröd skulle räcka varje dag till honom...
Så, dessa exempel visar att vintern är en speciell tid som vi inte bör markera med att vara deprimerad eller sysslolös, utan snarare genom att återuppliva vår energi i dyrkan och tjäna Allâh.
kalamullah.com
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Den frivilliga bönen i ensamhet.
Allâhs Sändebud [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] sade, "Den frivilliga bönen av en man när människor inte kan se honom är likvärdig med 25 frivilliga böner framför människornas ögon."
Från al-Albani's ‘Sahih al-Jami' as-Saghir'
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Muslimen putsar sin själ genom dyrkan.
Muslimen är förpliktigad att ta hand om hans själ, så han börjar putsa det och förbättra den genom konstant dyrkande och medvetenhet om Allâh Subhanahu wa ta'ala, natt och dag. Han är uppmärksam på de oärliga trick och vilseledande viskningar av Shaytân och om, i en stund av mänsklig svaghet, ondskefulla tankar kommer till honom från Shaytân, så ihågkommer han Allâh och finner hans väg tillbaka till Raka Vägen.
إِنَّ الَّذِينَ اتَّقَواْ إِذَا مَسَّهُمْ طَائِفٌ مِّنَ الشَّيْطَانِ تَذَكَّرُواْ فَإِذَا هُم مُّبْصِرُونَ
"Verily, those who are Al-Muttaqun (the pious - see V.2:2), when an evil thought comes to them from Shaitan (Satan), they remember (Allah), and (indeed) they then see (aright)."
[Surah Al-A'raf:201]
Därför så brukade Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] säga till hans Följeslagare, "Förnya er tro." Han blev frågad, "O Allâhs Sändebud, hur förnyar vi vår tro?" Han sade, "Genom att repetera lâ ilâha illâ Allâh."
Muslimen söker efter att stärka hans själ genom olika slags former av dyrkan vilka han utför med lydnad till och fruktan för Allâh, så som att försiktigt läsa Qur'an och med förståelse, och ihågkomma Allâh med ödmjukhet, och be korrekt och sitt sinne närvarande, och andra slag av dyrkan och spirituella övningar, och tränar sig själv att hålla fast vid olika handlingar av dyrkan tills de blir naturliga och han kan inte fortsätta utan att utföra dem. Således utvecklas han och utökar hans känslor tills, i de flesta fall, han blir uppmärksam och medveten, och medveten om att Allâh ser på honom i offentligt och privat, så att han aldrig behandlar de människor han träffar dåligt och aldrig avviker från den Sanna vägen.
The Ideal Muslim av: Dr. Muhammad 'Ali al-Hashimi
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Människorna av Hadith.
En man sov en natt i Ahmads hem, och han placerade lite vatten bredvid hans säng. Mannen sade, "Jag gick inte upp och bad på natten eller använde vattnet. Så, när jag vaknade, sade han till mig, "Varför använde du inte vattnet?" Jag blev generad och svarade inte, och han sade, "Subhan Allâh Subhan Allâh! Jag har aldrig hört talas som en student av Hadith som inte ber under natten."
Samma incident hände med en annan man, och han sade till Ahmad, "Jag bad inte därför att jag är resande." Så, Ahmad sade till honom, "Du skall be på natten även om du är resande! Masruq utförde Hajj och sov inte utom medan han gjorde nedfallandet [sujood]."
Taqi ad-Din [Ibn Taymiyyah] sade, "Detta visar att det är ogillat för en person som är engagerad av kunskap att inte be under natten, även om han är resande."
Bishir bin al-Harith sade, "En person av Hadith skall anse det vara som pengar, och markera fem utav varje två hundra."
Sufyan sade, "Lär dig inte det som du inte vet tills du handlar efter det som du redan vet."
Det är autentiskt rapporterat från al-Hasan att han sade, "En man hör en del kunskap, och han lär sig det och handlar efter det, och detta är mer kärt för honom än världen och det som finns i den."
Abu Ja'far Ahmad bin Badil sade, "Jag såg oss när vi skrev ner hadith, och jag kunde inte höra något annat än ljudet från en penna eller ljudet av någon som grät [på grund av hans önskan att handla efter kunskapen som han skrev]."
‘Abdullah bin Ahmad sade, "Min pappa brukade be ‘Isha', vila en stund, och sedan gick han upp för att be och åkalla tills morgonen."
Ibrahim bin Shimas sade, "Jag kände Ahmed bin Hambal som barn, och han brukade vara vaken hela natten och be."
'al-Adab ash-Shar'iyyah'; 1/169
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Ljuset från wudoo.
Abu Hurayrah [radiAllâhu 'anhu] rapporterade att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] kom förbi en gravplats och sade, "...de kommer att komma på Domedagen med deras ljus skinande från wudoo [tvagningen]."
Menande att Rasoolullah [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] kommer att veta från spåren av tvagningen, och gällande de som inte tvagar sig då kommer han inte att känna dem på Domedagen.
Ibn Hajar sade, "Och det är erkännt att detta ljus från ansikterna, händerna och fötterna är speciellt för den Muslimska Ummahn.
Sifat Wudoo'-in-Nabee
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Du kommer ångra att du inte...
Al-Bayhaqee återberättar från 'Aaishah [radiyAllâhu 'anhaa] att Profeten [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] sade: "Det finns ingen tid i vilken sonen av Adam inte ihågkommer Allâh i den, förutom att det kommer att vara en källa av ånger för honom på Domedagen."
Hasan, Rapporterad av Abu Nu'aym i al-Hiliyatul-Awliyya 51361-362.
Den blev autensierad av Shaykh al-Albaanee i Saheehul-Jaami' 5720
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Orsaker till Seger.
O Kära Syskon,
Vi måste alla sätta vår tillit till Allâh och observera villkoren för Seger i Jihâd, bland dem är:
Det Första: Ärlighet av avsikten för Allâh, så vad vi avser med vår jihâd att upphöja Allâhs Ord, etablera Sharee'ah, och regerandet av Allâhs Bok och Sunnahn av Hans Sändebud [Sallallahu 'aleihi wa Sallam], d.v.s att vi inte krigar för nationalistiska orsaker och liknande.
Det andra: Att vi praktiserar tålamod och rättfärdighet [taqwa], för Allâh är med de tålmodiga, och Han är med de Guds fruktande. Vi måste vara tålmodiga i Jihâd och ha taqwa för Allâh genom att observera Hans befallningar och lämna Hans förbud, därför att skillnaden med befallningarna av Allâh och Hans Sändebud [Sallallahu 'aleihi wa Sallam] är en orsak till nederlag. Följeslagarna som inte lydde befallningen av Allâhs Sändebud [Sallallahu 'aleihi wa Sallam], i kriget av Uhud, blev besegrade på grund av det, efter att de var segerrika i början. Men efter det, nådde Allâhs förlåtelse dem, så Han förlät dem.
Det tredje: Att vi känner till vår styrka - och det finns ingen styrka eller rörelse förutom med Allâh - så att vi inte är förvånade av vår styrka och antal, därför att fåfänga och att vara stolt över sig själv är en orsak till nederlag. Följeslagarna var förvånade över deras antal i kriget av Hunayn, men detta var inte till något nytta för dem. De vände tillbaka då, flyende, men Allâh sände Hans sinneslugn över Hans Sändebud [Sallallahu 'aleihi wa Sallam], och över de troende, och sände ut en armé från Hans änglar så den slutliga segern var för de troende.
Det fjärde: Att vi förbereder materiell styrka för användning emot fienderna - vad som är lämpligt till vapen och styrka i den särskilda stunden och situationen - så att vi kan svara till fiendernas vapenarsenal med det liknande.
När vi uppfyller dessa fyra saker, då, som Allâh ta'ala sade,
[Surah Muhammad 47:7]
[Surah Al-Hajj 22:40-41]
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom
Att lämna något för Allâhs Skull.
Läraren av våra lärare [Referens till Imam al-Albani, som var en student till Shaikh Muhammad Raghib At-Tabbakh], den stora lärda och historiken, Shaikh Muhammad Raghib At-Tabbakh [rahimahullah], nämnde följande berättelse i hans bok "I'lam an-Nubala bi-Tarikh Halab ash-Shuhaba" [7/231]:
"Shaikh Ibrahim Al-Hilali Al-Halabi - en rättfärdig och nobel lärd - reste till Al-Azhar Universitetet i sökandet efter kunskap. Medans han sökte kunskap, blev han väldigt fattig och han brukade försörja sig genom välgörenhet. En gång, passerade flera dagar förbi och han fann ingenting att äta, så han blev extremt hungring.
Så han gick ut ur hans rum på Al-Azhar för att fråga efter några bitar mat. Han hittade en öppen dörr från vilken en underbar doft av mat kom ifrån. Så han gick in genom dörren och fann sig själv i ett kök utan någon annan person omkring sig. Där fann han en liten bit av lockande mat, så han tog en sked och doppade den i maten, men när han lyfte den till hans mun, höll han tillbaka sig själv från att äta det, eftersom han insåg att han inte hade fått tillåtelse att äta från det. Så han lämnade det och återvände till hans rum i sovsalarna av Al-Azhar, fortfarande hungrig och utsvulten.
Men inte ens en timme hade passerat, förrän när en av hans lärare tillsammans med en annan man, kom in i hans rum. Och hans lärare sade till honom, "Denna nobla man har kommit till mig sökandes efter en student av kunskap att välja för att gifta sig med hans dotter, och jag har valt dig åt honom. Så res dig upp och kom med oss till hans hem där vi kan fullfölja äktenskapskontraktet mellan dig och hans dotter och du kan bli en del av hans hushåll." Så Shaikh Ibrahim kämpade för att komma upp på fötterna, och lyda befallningen från hans lärare och gick med dem. Och skåda, de tog honom till exakt samma hus som han hade varit vid, och som han hade gått in i och doppat skeden i maten!
Så när de satte sig ner, gifte flickans pappa henne till honom och maten togs fram. Det var samma mat som han hade lagt skeden i tidigare och som han hade lämnat. Men nu åt han av den och sade till sig själv, "Jag höll tillbaka från att äta det när jag inte hade något tillstånd, men nu har Allâh gett mig denna mat med tillstånd."
Efteråt, gick denna rättfärdiga fru tillbaka med honom till Halab, efter att han hade avslutat hans studier. Och hon födde rättfärdiga barn åt honom."
Så, detta är frukten av tålamod och detta är resultatet av taqwa, som Allâh säger:
[Surah At-Talaq: 2-3]
Men för de som är brådskande - de som inte skiljer mellan sanning och falskhet, sökandes efter det transitoriska fåfängligheterna av detta världsliga liv - de kommer aldrig att uppleva någonting förutom smärta och sorg i deras hjärtan, för de kommer aldrig att uppnå det världsliga livet eller uppnå Religion. Det är på grund av att de glömde - eller kanske försummade - Allâhs ord:
"Is not Allah sufficient for His servant?"
[Surah Az-Zumar: 36]
För de som är tålmodiga och stabila och har Taqwa, de kommer vinna övertaget i detta liv och ära och heder med deras Herre på Domedagen. Och Allâh säger:
[Surah Al-Baqarah: 155]
[Surah Az-Zumar: 10]
O tjänare till Allâh!
"And I (Allah) created not the jinns and humans except they should worship Me (Alone)."
[Surah Adh-Dhariyat : 56]
Det finns inget Paradis förutom med...
Vår Martyr Mujâhid Shaykh 'Abdullâh Yûsuf 'Azzâm [rahimahullâh] sade:
En liten grupp: de är dem som bär övertygelse och ambitioner. Och en ännu mindre grupp från denna lilla grupp, är de som flyr från det världsliga livet för att sprida och handla efter dessa ambitioner. Och en ännu mindre grupp från denna elit grupp, är de som offrar sina själar och deras blod för att ge seger till dessa ambitioner och principer. Så, de är grädden av grädden av grädden. Det är omöjligt att uppnå ära förutom genom att korsa denna Väg. Det är omöjligt för strukturerna av denna Dîn att bli etablerade, eller för dens flagga att bli upphöjd, eller för dens fartyg att bli sjösatta, förutom genom att korsa denna Väg. Denna Väg är en. Faktum är att, det finns inget Paradis utan denna Väg:
أَمْ حَسِبْتُمْ أَن تَدْخُلُواْ الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَعْلَمِ اللّهُ الَّذِينَ جَاهَدُواْ مِنكُمْ وَيَعْلَمَ الصَّابِرِينَ
"Do you really think that you will enter Paradise, before Allâh has decided from amongst you, those who fight in His Way and those who are patient?"
[Qur'ân 3:142]
Källa: Martyrs: The Building Blocks of Nations av 'Abdullâh Azzâm
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Dhikr.
Ibn al-Qayyim [må Allâh vara nådig med honom] sade:
"Och jag var en gång med Shaykh al-Islâm Ibn Taymiyyah när han bad fajr. Han satt efteråt och ihågkom Allâh tills middagstid, och vände sig till mig, och sade: "Detta är min näring. Om jag inte får denna näring, kommer jag inte ha någon energi." eller någonting till denna effekt. Och han sade till mig en gång: "Jag slutar aldrig med att göra dhikr förutom med intentionen att spara min energi för att vila mig själv för att kunna förbereda för med dhikr." eller någonting liknande dets mening.
Och det finns inget tvivel om att hjärtat blir rostigt precis som koppar, silver etc. blir, och det blir polerat med dhikr, eftersom dhikr kommer rena det tills det lämnas lika skinande som en spegel. Om det lämnas, blir det återigen rostigt, och om du ihågkommer Allâh, blir det återigen polerat.
Och hjärtat blir rostigt på grund av två saker: tanklöshet och synd, och det blir polerat med två saker: ånger och dhikr. Så, den som är mer tanklös kommer att ha mer rost på hans hjärta, och mängden av rost kommer att vara i enlighet med hur tanklös han är. Om hjärtat blir rostigt, kommer dens ägare inte att kunna se saker för vad de är. Så, han kommer att se lögn som sanning och sanning som lögn, därför att när rosten byggs upp, orsakar det en dimma som hindrar honom från att se saker som de är. Så, om rosten byggs upp och svartnar ner hjärtat, blir hans förståelse och uppfattning förstörd, han kommer inte att acceptera sanningen som sanning, och kommer inte att avvisa lögner som lögner. Detta är den största formen av straff som kan drabba hjärtat.
Allt detta härstammar ifrån tanklöshet och att följa ens lustar, eftersom de släcker ljuset av hjärtat och förblindar det:
"...and obey not him whose heart We have made heedless of Our Remembrance, one who follows his own lusts and whose affair (deeds) has been lost."
[al-Kahf : 28]
'al-Wâbil as-Sayyib' s. 37
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.
Rörandet av fingret i bönen!
har presenterat ett mycket lärorikt videoklipp där Shaykh Abô Ishâq al-Howaynî talar om hur man skall röra på fingret i bönen.
As-Salat.
إِنَّ الصَّلَاةَ تَنْهَى عَنِ الْفَحْشَاء وَالْمُنكَرِ
"Verily, As-Salat (the prayer) prevents from Al-Fahsha' (i.e. great sins of every kind, unlawful sexual intercourse, etc.) and Al-Munkar (i.e. disbelief, polytheism, and every kind of evil wicked deed, etc.)"
and your Salah does not prevent you from committing sins, then you should
question yourself and your Salah..."
Från föreläsningen "Tazkiyah - Purification of the Soul" av Sheikh Riyadul Haqq
Sprid gärna vidare detta material, så länge ni länkar tillbaka till bloggen. BarakAllâhu feekom.