Revertitens blogg

En karavan med handelsresande reste ute i öknen. Under resans gång mötte de en liten pojke, ensam mitt i öknen. De blir förvånade och förundrade. Så de frågade den lilla pojken, "Vad gör du här ute?" Han svarade dem, "Jag är här för att förmedla goda nyheter." De frågade honom igen, "Vad är det du vill berätta?" Pojken svarade, "Ser ni de här stenarna?" Och männen tittade och såg att hela öknen var täckt med stenar, de svarade, "Ja, det gör vi." Pojken sade sedan, "Om ni plockar upp dessa stenar och tar dem med er tills att solen har gått ner, så kommer ni få en överraskning. Men ni måste veta en sak.... Alla ni kommer att vara missnöjda, både dem som tar med sig stenar och de som inte tar med sig stenar." En del utav männen sade då, "Hu, vilken dålig pojke!" och reste vidare utan att ta några stenar. Medan vissa utav männen hoppade av sina kameler och klappade den lilla pojken på huvudet och sade, "Titta, vi tar med oss några stenar." och lade stenarna i deras väskor och red sedan iväg. Sedan när solnedgången inträffade tog männen ut stenarna ur deras väskor. De upptäckte då att alla stenar hade förvandlats till diamanter, guld och ädelstenar. När männen som inte hade tagit några stenar såg detta så blev de missnöjda över att de inte hade tagit med sig några stenar. Sammtidigt var männen som hade tagit med sig stenar missnöjda över att de inte tog med sig fler stenar.

Denna historia är en liknelse till Domedagen. Stenarna i denna berättelse symboliserar våra goda gärningar i detta liv. De människor som inte praktiserade Islaam alls och inte utförde goda gärningar kommer att vara missnöjda, och även de som praktiserade Islaam och utförde goda gärningar kommer att vara missnöjda över att de inte utförde fler goda gärningar.