Min kära gamla goa' niqab.

SubhanAllah tiden går så fort! För ett tag sedan blev jag frågad om hur länge jag haft niqab. Jag sade att jag började använda niqab 2007. Oj, tänkte jag, har det gått fem år redan! Jag tackar Allah att Han vägleder mig och ger mig styrkan att klara av att bära niqab. För det ska ni veta, att det är banne mig inte lätt att ha niqab.
När jag väl började tänka på det här med niqab fanns det inget som kunde stoppa mig, så kände jag. Jag skulle ha den. Punkt. Men det är klart att jag var rädd för min familj reaktion. Jag hade fått lite skinn på näsan efter deras reaktion när jag satte på mig slöjan, jag visste att det skulle bli svårt och jobbigt men det blev värre. Jag minns att jag satte på mig den hemma och visade min lillasyster. Tyvärr kommer jag faktiskt inte ihåg vad hon tyckte om det, kanske beror det på att strax efter kom min mamma hem. När hon såg mig så började hon gråta. "Nej, neej, neej, du får inte stänga in dig" var det enda hon sa mellan tårarna. Jag älskar min mamma över allting annat och det var så otroligt jobbigt att se henne bli så ledsen subhanAllah.
 
Idag förstår jag verkligen inte hur jag orkade kämpa med niqab då. Min familj hade väldigt mycket problem med mitt klädval men alhamdulillah de systrar som fanns omrking mig blev som en ny extra familj för mig. Jag var helt ensam i min kamp, de enda personer som fanns där för mig och gav mig styrka, råd, hjälp, kramar var mina systrar i Islam. Kärleken mellan troende är verkligen unik och jag tackar Allah att Han gav mig dessa systrar när jag behövde dem som allra mest.
 
Det här kanske låter lite lustigt men min första niqab jag hade är verkligen hemsk, kvaliteten alltså. Då tänkte jag inte så mycket på det, det var min kära niqab bara. Om du hade frågat mig då om min niqab hade jag svarat att "ja det här är min niqab" om du frågar mig idag om den svarar jag "ja det här är min ullvante" typ, må Allah hjälpa oss. Jag hittade inga andra slags niqaber än ullvanten då när jag började med niqab. Idag finns det alhamdulillah niqaber i jätte fin och skön kvalitet mashaallah.
 
Sedan dess har åren bara gått förbi. Jag har haft min niqab i ur och skur, varma sommardagar och iskalla vintrar alhamdulillah. Oftast älskar jag den, jag känner mig så vacker när jag går ut och är täckt. Men jag erkänner att ibland finns det stunder då jag har lust att slänga min niqab i papperskorgen. Det är jobbigt ibland att bära niqab, oavsett kommentarer eller "jag-hatar-dig" blickar. Allting i livet går upp och ner, såklart viljan att bära niqab också blir prövad. Innerst inne älskar jag min niqaboch jag hoppas att jag alltid kommer att göra det, jag är stolt över mig själv alhamdulillah och över alla systrar mashaallah som kämpar med alla krafter för att få bära sina niqaber. För vem har sagt att Paradiset är gratis subhanAllah?
 
Trackback